Restaurang Volt

Stockholms hetaste restaurang under december och januari har ju utan konkurrens varit Volt på kommendörsgatan så för ett par veckor sedan besökte jag och min foodie in crime detta etablissemang. Besöket sammanfattas bäst med klyschan höga berg och djupa dalar.

Detta skulle bli ett spännande besök, först hade man läst zwampen och enfoodie's oförblommerade hyllning till stället, var det en ny Noma i stan? Och sen läser man i Metro Af Kleen's sågning. Detta kunde bli hur som helst!

En helt vanlig torsdagkväll så landade vi där, den redan mytomspunna restaurangen med en stamtavla utöver det vanliga (ägarna har jobbat på MD, Lux & Oaxen). De säger sig själva vara nån slags gastrohistoria men hela stället andas fine-dining.

Eftersom det inte finns några menyer på nätet så kan jag iaf avslöja prissättning och upplägg. Alla förrätter kostar 150 kr, varmrätter 300 kr och dessert/ost kommer jag tyvärr inte ihåg. De hade en 3-rätters för 485 kr med tillhörande vinparning för 325 kr som vi valde.

Jag började med den hyllade kalvtunga, rödbeta, pepparrot, ättika som jag faktiskt tyckte var sådär - ingen textur, smaklös och hela rätten kändes ofärdig. Mitt sällskap valde däremot bakad kålrot med kyckling och toppad med tryffel som visade sig vara en riktigt trevlig överraskning som smakade riktigt bra.

Till varmrätt så tog vi grisen som var kvällens bästa rätt. Den så hatade styckningsdetaljen fläskfilé dök upp, här späckad med lardo och purjolöksaska. Till detta så serverades en himmelsk pastej och en lökcreme. Jättegott!, som Tina skulle ha sagt.

Vid desserten skulle visa sig att jag drog det längsta strået med en vit chokladcreme med fänkål. Klockren kombo kort och gott.

Värre var det med mitt sällskaps dessert, en chokladhistoria med snö... och frusna, rivna gröna russin, något bittert chokladpulver i botten. Inte kul alls faktiskt.

Som alla andra som har besökt stället har nämnt så är portionerna små, inte ens östermalmstanterna blir mätta på dem.

Min betydligt mer vinkunnige vän hade vissa åsikter om deras inriktning på biodynamiska drycker och vad som serverades i glasen. Även jag som inte är speciellt vinkunnig så är det inte så kul att dricka ett rödvin som har blivit kolsyrat för konserveringen och som smakar bäst 10 minuter efter man har ätit klart för då har bubblorna i vinet försvunnit.

Personligen så tyckte jag att hela besöket var svajigt men Stockholm behöver fler rimligt prissatta krogar och Volt's idé är bra och jag hoppas att jag i framtiden kan läsa om andras, mer lyckade besök, på Volt.