Intog i veckan lunch på anrika restaurang Prinsen. Har under åren hunnit med ett antal luncher och middagar och brukar vara mycket nöjd med detta klassiska etablissemang. Om det fortfarande är paret Nordin som äger stället så verkar de lägga all sin tid på Zink Grill och nyöppnade Il Tempo för på Prinsen är stagnationen och det begynnande förfallet ett faktum.
Slarvig serveringspersonal som lyckades med konststycket att sätta mig och mitt väntade lunchsällskap i varsin del av restaurangen. När vi väl sitter tillsammans kommer vattenserveringen som slutar med att den tilltänkta graciösa strålen ger oss ett nyvattnat bord. Och att sen vänta i en kvart på att beställa och en knapp halvtimme på maten under lunchruschen är ju som bekant inte okej.
Men, olyckor händer och vi vänder oss till menyn. Tidigare så har det alltid funnits klassiker som Biff Rydberg som har blandats upp med säsongens habila bistrorätter. Numera så är det i princip bara klassiker på menyn.
Mitt sällskap tog in kalvlever anglais som var väl hårt stekt men okej, dock inget utöver det vanliga. Själv tog jag en Wallenbergare där de hade gått väl hårt fram med kryddpepparn så den smakade mest julkorv. Detta ackompanjerades av de sedvanliga tillbehören ärtor, lingon och potatispuré som var ovanligt slafsligt presenterat. Detta var verkligen inte hur jag mindes Prinsens fluffiga wallisar.
Sammantaget med servis som struntar högaktningsfullt i sina gäster i kombination med den tråkiga, och i den prisklassen, inte speciellt vällagade maten gör att det kommer att ta väldigt lång tid innan jag lägger ett lunchmöte där igen.
