söndag 27 februari 2011

Restaurang AG - Stockholms bästa hamburgare [uppdaterad]

ag_burgare.JPG
Jag har länge letat efter en bra hamburgare i Sverige och i synnerhet Stockholm och har väl träffat på en hel del skapliga såsom Riche, Bistro Ruby och så vidare. Dom är ju helt okej men det är inte som dom i Usa och jag tycker det väldigt ofta beror på brödet.

Men men, nya AG. Bakom kastrullerna står, svenska journalistkårens favoritkock, Johan Jureskog. Stamtavlan från Rolfs kök är ju minst sagt gedigen och det är ju inget snack om saken att han är duktig. Redan när man kliver innanför dörren så möts man av köttkylen och några steg mot garderoben - kötträdet!

Väl till bords ställs en skärbräda fram med rostat bröd, en klick lardo och en kvist friterad timjan.
ag_brod_lardo.JPG

Menyn var ju såklart inriktad på kött och vid nästa besök blir det att testa sig igenom de andra maträtterna. Såg att spädgrisen (som serverades på Rolfs kök i somras) fanns med - denna gång för 4 personer. Förhoppningsvis så är den mer prisvärd nu än vad den var vid sommarens besök.

Nu till varför vi kom dit - hamburgaren! Den beställdes på "jureskogs vis" - the works hade jänkarna kallat den. Extra allt, säger vi på landet. Det var en saftig, smakrik burgare som för en gångs skull inte var en byggsats. Serverat lite skönt slarvigt i ett "sibylla-papper" tillsammans med vad jag misstänker trippelfriterade pommes samt majo med vitlök och en riktigt god ketchup.

Burgaren serverades med ett ordentligt lager med dansk gräddost, fantastiskt rökigt och fint bacon, lite majo och en tomatskiva. Brödet var utav usa-kvalitet och var ordentligt fluffigt och rostad på insidan. Allt stämde.

Finns inte så mycket mer att säga, detta är Stockholms bästa burgare!


[En liten uppdatering] 
Mitt sällskap den kvällen gjorde ett återbesök nu i veckan som gick och det var tyvärr inte lika positivt. Supersalt burgare, stressad och trist personal som inte brydde sig ett smack om feedback. Inte bra! 


Du har väl inte missat food junkies recension av burgaren? Läs här.

lördag 26 februari 2011

Hamburgare - Max Grand de luxe

Det är inte ofta jag skriver om snabbmatskedjor här på bloggen och det har väl i princip bara hänt i samband med mina usa-besök tidigare. Hur som helst, jag älskar hamburgare och när Max lyxburgaren kommer till stan så blir man ju nyfiken.

Efter att ha läst hamburgare.org's hyllning till denna lyxhamburgare och att de var ute på helt rätt spår så hade man ju inget val än att prova. Jag kunde inte ha varit mer felinformerad. Köttet i burgaren var bra, jag skulle nog säga att det är sånt kött jag skulle vilja ha i mina vanliga standard-kedje-burgare. Det följs upp med deras standardost, en skiva tomat och sallad.

Men sen gick det fel, fruktansvärt sött bröd som jag hade föredragit om det hade varit rostat på insidan. Men om man ska se något positivt så var konsistensen perfekt, så ska ett hamburgerbröd vara. Burgaren bottnas med något som de kallar för "unami-dressing" som i deras kommunikation ska vara något gudarna har sänt. Tänk er en söt köpemajonnäs utblandat med en artificiell tryffelsmak. Kombinationen med brödet och dressingen blir en väldigt kvalmig historia som lämnar en trist bismak i munnen.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur de tänkte, de säger själva på hemsidan att de har åkt runt och provat 5000 burgare innan de hittade rätt. Det var väl knappast en snabbmatskedja som serverade en tryffelburgare och just det lilla experimentet kanske man ska låta finkrogarna sköta.

De tar 85 spänn för kalaset och det är den inte värd.

söndag 20 februari 2011

Pankopanerad kräft- & torskbiff med lakritspudrad lök, friterade jordärtskockschips och rökig sikromsmajonnäs.

Tyvärr alldeles för sällan nuförtiden men i helgen blev det experimentverkstad för hela slanten. En av rätterna var någon slags dekonstruktion och allmän omgörning av den klassiska fish and chips. Egentligen inget som blev likt originalet men hur som haver så blev det följande;
fish_and_crips.jpg
Pankopanerad kräft- & torskbiff med lakritspudrad lök, friterade jordärtskockschips och rökig sikromsmajonnäs.

torsk
kräftstjärtar
ägg
ströbröd
dill
salt & peppar
panko

charlottenlök
lakritsstång
socker & vinäger

jordärtskocka

egenslagen majonnäs
rökt lax
sikrom

Mixa torsken och kräftstjärtarna till en smidig färs. Blanda med ägg, ströbröd, dill samt salt & peppar. Lägg färsen i en terrinform eller liknande och frys en stund så den håller formen. Skär stavar av färsen och vispa upp ett ägg - vänd - och panera i panko. Stek.

Skiva löken och stek på låg värme i en kvart. Smaka av med socker och vinäger så att sötman/syran finns där. Riv över lakritsstång.

Skiva jordärtskockan på mandolin. Fritera.

Blanda majonnäs och finhackad rökt lax och låt vila en stund. Vid servering, blanda ner sikromen.

söndag 13 februari 2011

Restaurang Volt

Stockholms hetaste restaurang under december och januari har ju utan konkurrens varit Volt på kommendörsgatan så för ett par veckor sedan besökte jag och min foodie in crime detta etablissemang. Besöket sammanfattas bäst med klyschan höga berg och djupa dalar.

Detta skulle bli ett spännande besök, först hade man läst zwampen och enfoodie's oförblommerade hyllning till stället, var det en ny Noma i stan? Och sen läser man i Metro Af Kleen's sågning. Detta kunde bli hur som helst!

En helt vanlig torsdagkväll så landade vi där, den redan mytomspunna restaurangen med en stamtavla utöver det vanliga (ägarna har jobbat på MD, Lux & Oaxen). De säger sig själva vara nån slags gastrohistoria men hela stället andas fine-dining.

Eftersom det inte finns några menyer på nätet så kan jag iaf avslöja prissättning och upplägg. Alla förrätter kostar 150 kr, varmrätter 300 kr och dessert/ost kommer jag tyvärr inte ihåg. De hade en 3-rätters för 485 kr med tillhörande vinparning för 325 kr som vi valde.
volt6.jpg
Jag började med den hyllade kalvtunga, rödbeta, pepparrot, ättika som jag faktiskt tyckte var sådär - ingen textur, smaklös och hela rätten kändes ofärdig. Mitt sällskap valde däremot bakad kålrot med kyckling och toppad med tryffel som visade sig vara en riktigt trevlig överraskning som smakade riktigt bra.
volt4.jpgvolt5.jpg
Till varmrätt så tog vi grisen som var kvällens bästa rätt. Den så hatade styckningsdetaljen fläskfilé dök upp, här späckad med lardo och purjolöksaska. Till detta så serverades en himmelsk pastej och en lökcreme. Jättegott!, som Tina skulle ha sagt.
volt3.jpg
Vid desserten skulle visa sig att jag drog det längsta strået med en vit chokladcreme med fänkål. Klockren kombo kort och gott.
volt2.jpg
Värre var det med mitt sällskaps dessert, en chokladhistoria med snö... och frusna, rivna gröna russin, något bittert chokladpulver i botten. Inte kul alls faktiskt.
volt1.jpg
Som alla andra som har besökt stället har nämnt så är portionerna små, inte ens östermalmstanterna blir mätta på dem.

Min betydligt mer vinkunnige vän hade vissa åsikter om deras inriktning på biodynamiska drycker och vad som serverades i glasen. Även jag som inte är speciellt vinkunnig så är det inte så kul att dricka ett rödvin som har blivit kolsyrat för konserveringen och som smakar bäst 10 minuter efter man har ätit klart för då har bubblorna i vinet försvunnit.

Personligen så tyckte jag att hela besöket var svajigt men Stockholm behöver fler rimligt prissatta krogar och Volt's idé är bra och jag hoppas att jag i framtiden kan läsa om andras, mer lyckade besök, på Volt.